Hembygden hälsar de båda hjärtligt välkomna hem igen och överlämnar var sin bukett tulpaner.

12/2 Kom till Guilim. Körde ca 2 mil på en mycket dålig grusväg till en camping, som drevs av en fransman. Campingen ligger i en stenöken. Där sov vi över i ett Beduintält. Fransmannen bjöd på mat, Tadjin med kamelkött, smakade bra.
Körde vidare till staden Tantan, som ligger vid havet, där vi fricampade i vårt tält.
Nu har vi tagit in på ett hotell (i slummområdet) för att kurera Johans förkylning. Varmt på dagen, men kallt på natten.

Från Laayonne till Dakhla ca 50 mil på en sand och stenig väg. Vid gränsen mellan Västsahara och Mauretanien fanns endast två tält, där militärer övervakade. Vi kom lagom till deras måltid och blev övertalade att äta med dem. Alla åt ur samma gryta. Det såg inte gott ut, vi åt.
I Dakhla fick vi problem med bilen, avgasröret gick av. Vi lyckades hitta en reparatör, som fixade felet, medan han bjöd oss på the.

Efter att vi hade åkt ca 2 mil i Mauretanien, (utan väg bara sand) körde vi fast. Det tog oss över en timma att komma loss med hjälp av mattor och domkraft, innan vi kunde fortsätta ytterligare 3 mil i sanden.

Från staden Nouadhibou får vi lasta bilen på tåg (finns ingen väg) och transportera oss ca 50 mil vidare mot målet

<Meddelande söndag 17/2>
Tåget vi skulle åka med kunde erbjuda plats tidigast under måndagen. (För sent)
Lyckligtvis var det några ”tokiga” fransmän, som skulle köra sträckan
Nouahdibou-Nouakchott med bil och en mauretansk guide. Vi lyckades köpa in oss i deras följe, tänkvärt var dock att vi hade den klart lägsta markfrigången av de 6 ekipagen. Pa fredag morgon bar det av, samma knaggliga väg vi kom in på. Efter ett tag svängde vägen söderut och vi körde ren terrängkörning med Saaben. Det tog oss ca 2 timmar innan vi
slirade fast i den djupa lösa sanden igen . Då slås man av tanken, vad håller vi på med? Lyckligtvis räddade våra sandmattor oss igen (tack Leif).
Vi kunde fortsätta vidare. Färden gick vidare i oländig terräng och ju längre söderut vi kom dess sandigare och öppnare terräng blev det. Nu visade det sig att vi hade fått kläm på sand-körning, vi fullkomligt flög fram jämfört med de andra. När någon hade kört fast sa var det "the Suedes in the flying Saab" som fick komma till undsättning.
Vi slog sedan läger mitt uti öknen och efter att ha riggat den svenska
flaggan kokade vi en delikat makaron middag. Vi satt sedan runt lägerelden och försökte förstå vad ”fransoserna” pratade om, men vi fick lägga den idén åt sidan. Där emot fick de sig en liten lektion i svenska, då jag (Johan) sjöng an liten sång för dem, samt en liten specialdans. Kontentan blev att vi blev bjudna på lite gott att dricka, ty fransmännen hade bunkrat väl.
Dag 2 gick färden på stranden, vi fick vänta in tidvattnet, så färdvägen blev säkrare, stundtals sköljde vågorna in så vi fick använda vindrutetorkarna för att se.

Nu ar vi iallafall i Nouakchott och imorgon kommer vi att åka in i
saint-louis senegal vidare info kommer kanske?
Hälsningar Johan och Anders ”Grönis”.

Ps. Nu skall vi se om det finns något kallt för att dämpa hettan....
 

<Meddelande fredag 22/2>

Hej där hemma!

Senaste rapporten skickades från Noakchott, men här kommer en rapport från DAKAR!
Vi slutade senast med att leta efter en kall och god pilsner,
men efter lite forskande visade det sig, att alla former av alkohol är
förbjudet i Mauri. Om en Mauritan ertappas med innehav av en pilsner, så
innebär det fängelse (hört va?). Men vi gav inte upp och lyckades finna en
svartklubb där vi inmundigade 2 pils var.
Dagen därpå var det dags för avfärd mot Senegal, dock hade ett jätteproblem
uppenbarat sig. Anders mage hade sagt upp sig och under natten tömt hela innehållet. Slutsatsen var, att vi skulle struntat i Ali-Babas kebabmix kvällen innan.
 

Men Anders ville ändå resa vidare, så vi lämnade Noakchott bakom oss.
Det tog oss ett par timmar innan vi nådde gränsstaden Rosso. Direkt vid
anländandet så utbröt den stora kalabaliken, det kändes som vi hade hamnat
mitt i en bisvärm. Fullt med folk, alla skulle hjälpa till med pappersexercisen för
gränsövergången. Eftersom Anders var sa matt, föll det på min lott att
få passen utstämplade, samt fixa försäkring, tulla in bilen och betala en del

andra diffusa skatter och mutor.
Efter mycket trasslande, stångande, och rytande hade vi alla papper i ordning

och kunde lämna Rosso. Vid det här laget hade Anders sänkt vätskebalansen

till fotknölarna och hans mathofaktor hade sjunkit till noll.
Men skam den som ger sig, efter 2 dagar i Saint-Louis hade han repat sig

och återfått lite krafter igen.

Vi har sedan förflyttat oss till Dakar och träffat Gunilla Gustavsson som
härstammar både från Hasselfors och Mullhyttan. Gunilla har nu hjälpt oss att
komma i kontakt med Pape Yof och hans familj. Vi är nu inkvarterade i
en liten fiskeby strax utanför Dakar där vi bor hos Pape och hans familj.
 

Senare rapportering följer från Johan & Grönis......

<Meddelande fredag 1/3>

Hej där hemma i vintermörkret...

Senast det begav sig var vi i fiskebyn Yof som ligger strax utanför Dakar.
Lustigt nog, lyckades vi ramma ett armeringsjärn i Yof. Det var strategiskt utplacerat på en parkeringsplats -jaha tänkte vi- nu får vi till sist användning för reservdäcket, som vi haft med oss sen starten. Vi blev ganska snopna när vi upptäckte att fälgen inte passade till Saaben. Känslan, av att haft en otrolig tur genom Sahara och mer svårtillgängliga platser ramlade över oss. Vi drog också en skaplig ramsa över mr X -som vi handlat hjulet av. Vi löste problemet med en slang.

Sedan har vi fått uppleva en folkfest av sällan skadat slag, det kallas Tabaski och det känns ungefär som motsvarigheten till julen for oss. Alla skaffar sig en get, som slaktas just denna dag. Det sker under traditionella former, sedan festar alla i 3 dagar och lever bus. Dagen innan fick vi springa runt på getmarknaden, tillsammans med Pap Yoff och leta getter.

Efter några dagar i Yof, kände vi hur Saaben vibrerade -av vilja att fara vidare- så vi bestämde att vi skulle åka till Gambia för att skaffa oss lite solbränna, samt relaxa några dagar. På vägen ner hörde vi hur det började skrapa mer och mer från var trotjänare ”ökenexpressen”. Det visade sig att bensintanken hade ledsnat på sin normala position och istället intagit markläge.

Efter mycket baxande och många svordomar byggde vi om tankhållarna med spännband. Vi fick det faktiskt att fungera (en riktig ”rysslagning”) men jag tror det blev stabilt och bra.

Nu har vi haft ett par sköna dagar i solen. I går var vi ute och fiskade! Tyvärr fick jag avbryta, då jag kände av sjögången. Men Grönis hade en trevlig dag på havet och slet upp rovdjur av mången sort från havets djup. Imorgon skall vi fortsatta mot Ziganchour (Senegal) där vi skall överlämna bilen till syster Benedicta. Sedan åker vi båt därifrån tillbaka till Dakar.

Nu har vi bara en sak kvar att uträtta på reseprogrammet.

1. Att sopa i oss den fetaste cigarren vi kan hitta.
2. En Arthur Gunnars.
   Soliga och nacksvedda hälsningar från Johan o Grönis…

Afrikaresenärerna på hemväg!
Senaste nytt, Johan och Anders landar på Arlanda onsdag 6/3 kl 1600.
Hemma i Mullhyttan på kvällen där välkomstkommitté väntar ev, med blommor och tårtkalas.
Jag ska försöka ordna bilder på Anders och Johan vid hemkomsten och förhoppningsvis senaste kommentar om resan.