Edvin Lindholm.    

Varför valde jag Mullhyttan

I min barndom funderade jag mycket över vad jag skulle bli sedan jag slutat den obligatoriska 6-åriga folkskolan med dess efterföljande två fortsättningsskolor på sex veckor vardera andra och tredje året därefter. Jag från Vekhyttan gick och läste i Mullhyttan för komminister Helge Stenqvist, senare kyrkoherde i Laxå. Det var litet ovanligt där konfirmandplatsen annars var Kvistbro. Jag minns inte orsaken, men Mullhyttan var en litet större plats och det var väl lockande. På rasterna gick vi till "Bagar-Olles" brödbod -ungefär 2·2 m i fyrkant- och köpte kringlor för två öre styck, de var goda. Vi läste i ordenshuset för det fanns ingen kyrka i Mullhyttan 1924-25. Men 1927,  med komminister John Grafström som energisk arbetsledare byggdes en kyrka upp -liksom av frivillig arbetskraft. John G kom till Mullhyttan 1925. 

Mitt bästa ämne i skolan var uppsatsskrivning men jag ville ägna mig åt något som gav pengar mera direkt, -min håg låg mer åt fabrikssnickeri. Men det var ont om arbete i slutet av 1920-talet, jag grovjobbade på mossarna och plockade skogsbär sommartid och slog mig fram. Mina föräldrar hade en liten lantgård i en avkrok av Vekhyttan.

Mitt andra drömyrke var att bli konstnär, jag ritade mycket men det var mest en slags plagiat med modeller av tidningsbilder i vecko -och ortstidningarna. Men det ledde inte till någonting och åren gick, det blev "lumpen" på I3 och så började jag skriva i tidningarna, vilket blev lite extraknäck och ett par vikariat på Nerikes Allehanda 1934 och några andra 30-talsår.Jag blev lokalredaktör för Västernärke 1939 och det var mycket som jag liksom ansvarade för. Först och främst att ragga annonser och knacka dörr i stugorna för att få folk att prenumerera på tidningen -vilken hade många konkurrenter. Jag hann knappast igång ordentligt förrän andra världskriget bröt ut. Så gick det sex och ett halvt år med något tiotal avbrott i tidningsjobbet. I Fjugesta fick jag också sköta ett accidenstryckeri som Ljungkoncernen öppnade i tidningens förhyrda lokaler i Fjugesta. Men lönen var dålig och det gick lite knaggligt.

1945 blev det äntligen slut på kriget och det ljusnade, jag och min flickvän funderade över var vi skulle bosätta oss. Jag höll på Mullhyttan, jag fick tidningens tillstånd att flytta dit men jag måste ändå sköta tidningsjobbet i Fjugesta. Min bror och jag köpte villan Granebo i Mullhyttan, jag gifte mig 1946 med skräddardottern Anna-Lisa, som var en god hustru att sköta en del tidningjobb när jag själv var förhindrad, bl.a. månadslång repetitionstid i det militära 1951. Även hon gillade Mullhyttan och fick många vänner. Jag hann bli pensionär och fortsatte dock att frilansa, vilket jag fortfarande gör trots min höga ålder (89 år). Tyvärr blev jag ensam 1991 och jag sörjer min Anna-Lisa mycket -den saken är klar.

Edvin Lindholm